Jag har tidigare jobbat mycket med shettisar men har halkat efter med det under sommaren och funnit intresse för ny ras. Jag håller mest på med dom när jag har tid över. Huvudsakligen satsar jag på mina travare just nu. Håller på med lite allt möjligt beroende på vad jag känner för.

Utanför skärmen sitter en 23årig två barns mamma med alldeles för många intressen. Jag skulle väll personligen benämna mig som en jordnära individ och älskar att leva oberoende av andra. Med det menar jag att jag har imperial allt för att klara mig utan samhällets säkerhet. Exempelvis jag behöver inte el för värme, jag ved eldar. Jag kan laga mat utan el i mitt hem. Odlar min mat till stora delar själv och har köttproduktion. Hade det inte varit för man är lat och sugen på vissa grejer hade jag nog aldrig behövt handlat egentligen. Ibland blir min lilla simpel living hobby lite över gränsen när jag bakar bröd klockan 2 på natten för att inte behöva köpa något dagen efter. Eller när jag börjar förvara saker utomhus på vintern för att slippa ha frysen igång. Tro mig jag jobbar på att hålla en lagom nivå. Utöver min halvt bisarra hobby, går mycket tid åt mina hästar. Hästarna har alltid varit en stor del av mitt liv och ett starkt gemensamt intresse för mig och barnen (just nu iallafall, barn <5, den som vet den vet). Det finns massa annat jag älskar med sällan jag får tiden över till, därav min aktivitet på Howrse pendlar oxå. Övriga hobbys/intressen: sticka, virka, brodera, sömnad, korsord/sudoku, städning (tro det eller ej), bilar, bygga och all annan skit folk gillar typ.

Nu tänkte jag beskriva min lilla häst bakgrund, kanske blir lite lättare att förstå hur en vuxen människa kan värdera att hänga här då. Jag tänker inte ta det i detalj för då skriver jag en bibel men allt började 2008 med två små shettisar. Jag och min syster älskade att hålla på med dom men problemet var att dom var inte inridna och vi var barn utan erfarenhet. Vår mamma hade haft häst tidigare men det hjälpte inte i detta läget. Vi slet med att rida dessa men föll som furor i nyponbusken (jag tror dom sikta). Resultatet blev att 2011 fick jag en egen ponny då jag hade visat sort intresse för hästar. Det var en äldre valack som hade både tävlat och gått på ridskola (C-ponny), en perfekt första häst. Det dröjde dock inte läge innan de va två ponnys då min syster oxå ville ha en. Hela sommaren 2011 gick den stackars ponnyn 2 ridturer om dagen för att hålla oss nöjda och i september kom en gammal vän till han. Roligt nog var det samma person som vi köpt min ponny av som vi köpte nästa. Dom var samma ras (new forest), skillanden var att syrrans ponny va ett D-ponny sto och fux... Dessa två små demoner till ponnys lärde oss nästan allt man kan behöva uppleva. De var allt ifrån flygande Pegasus till jag måste faktist äta NU! Eller varför inte "Naäe vet du vad, du är gammal nog att gå själv så jag stannar här" "1mil att gå hem säger du? Skulle du tänkt på tidigare" Dom förgyllde verkligen vår ponny tid. 2013 fick min syster för sig att hon skulle ha stor häst. Inget som störde mig, jag fick två ponnys istället. Men till saken hörde att vi började om igen. En totalt okänd häst utan någon utbildning mer är promenad i skogen. Min syster red och tränade henne hela sommaren till hon fick veta att hon skulle till universitet. Summa kardemumma nu har jag 3 rid hästar, OJ. Jag var absolut inte redo för den hästen men hon tände en gnista i mig som aldrig förr. Jag kämpade stenhårt med henna och fick ändå en relativt bra utbildning på henne till sist. I slutet innan vi la ner funkade 90cm/1m banor ganska bra. Jag började även läsa till hästskötare i gymnasiet och fick för mig att 3 hästar räcker inte, så det blev en till. Dock köptes han i syfte att jag faktiskt skulle lära mig lite mer. Jo tack, den hästen fick mig att lära mig överlevnad. Hans ess i rockärmen var att sparka bakut, bock snurra 360, stegra och avsluta med att titta om man var kvar. Han var fantastisk på ALLT, även de hade inte skulle va fantastisk på. Tror de va ungefär 50% avramlingsrisk på uteritter. Han fick till och med folk på tävlingsplatser att börja gömma sig. Pricken över iet så var han hingst. Året 2022 blev jag dock tvungen att ta bort han, min kära hjärtehäst. Samma år kom en ny kompis, som inte stannade länge. En "unghäst" på 180cm+, han fick min att komma ihåg att hoppning var inget för mig och han såldes ganska snart. Han va en kanonkula som aldrig hade fyra ben i backen. Sedan han flyttade hösten -22 kan man säga att det tillkommit en och annan häst... 

Mimmi: Shetlandsponny sto 107cm, f-95 (2008-2011, avliden)

Filippa aka Mulle: Shetlandsponny sto 92cm, f-95 (2008-lever än, odödlig, måste käkat en filosofens sten eller nått)

Farin: New Forest valack 132cm, tävlat upp tom 90cm/LB, f-93 (2011-2022, avliden)

Sanni: New Forest sto 147cm, sm-hoppning, svensk new forest mästare, tävlat upp tom 130, MsV dressyr, P-100 (enlg tidigare ägare), f-92 (2011-2020, avliden)

Robin: Okänt sto, tränat upp tom 90/1m/lätt dressyr, f-94 troligen (2013-2023, avliden)

Pontus: KWPN hingst e. Libero H 175cm, f-97, tävlat upp tom 150cm (2017-2022, avliden)

Dino: Halvblods valack, 180cm+, f-15, tävlat 120cm men grön (2022-2022,såld)

Conny: Irish Cob hingst, f-22, hoppas på bli över 150cm (2022-kvar)

Izzy: Frieser sto, f-18, 158cm, grön som tusan, dräktig (2022-kvar)

Astrid: Travare blandning av amerikansk och svensk, f-08, c165cm, väl körd, bra lopp med sig, perfekt för hobby körning (2023-kvar)